Svenska Ford Cortinaklubbens forum
Keep the old Cortina´s alive !
Vänligen logga in eller registrera.
Aktuellt datum och tid är  2018-05-24, 02:31
Tillbaka till startsidan
Hem  Sök  Hjälp  Logga in  Registrera  Medlemmar

Nytt Inlägg Posta Svar
Svenska Ford Cortinaklubbens forum :: Cortina historik :: Cortinahistorik av Johnny Mattson :: Cortinahistorik  ::
Roland
Administrator
Bild

Webmaster
Inlägg: 100
Cortinahistorik (2014-03-06, 18:06) citat  
[b]Cortinan skapade den nya mellanklassen[/b]

För drygt 50 år sedan lanserades Ford Cortina, den bilmodell som skulle bli en av Fords och den brittiska bilindustrin viktigaste modeller genom tiderna.

Cortina-projektet hade som mål att fylla marknadsluckan mellan Anglia och Consul Classic. Fords kalkyler byggde på 100.000 bilar per år, men marknaden ville ha mer. Den 21 september 1962 presenterades Cortina och nästa dag stod köparna i kö. Redan 1963 såldes över 260.000 Cortinor!
En starkt bidragande orsak var den fräcka designen, med ett kilformat veck under midjelinjen och de karakteristiska tredelade runda bakljusen, de så kallade bombsiktena. De rena linjerna med stora glasytor, goda utrymmen och en jättetrunk säkrade framgången även på exportmarknaden.
Cortinan gav upphov till en helt ny mellanklass och det var också den bilen som var först med bygglådesystemet. Snart fanns en version för varje köpare, från enklaste 1200 till Lotus Cortina. Konceptet utvecklades med generation två och blev senare standard i branschen.
[b]Strategisk modellpolitik[/b]
Med Cortinan bibehölls Fords tradition med modellnamn på C. Bilen döptes efter den italienska skidorten där vinter-OS hölls 1956, Cortina d’Ampezzo. En viktig orsak var nog också att Italien vid den tiden var Fords största exportmarknad. Första årsmodellen fanns endast som 1200, med två eller fyra dörrar och i Standard- eller De Luxe-utförande. Stötstångsmotorn med trelagrad vevaxel gav 48 hästar. Cortina Super med 1500-motor på 57 hk och bättre utrustning lanserades i början av 1963, följd av praktiska Cortina Estate. Till våren kom GT-versionen som förutom 78 vilda hästar hade skivbromsar fram, kort växelspak och varvräknare.
Hösten 1964 var det dags för en rejäl uppgradering med bredare grillen fyrkantiga blinkers, skivbromsar även på de svagare versionerna och ny inredning. Dessutom försågs kupén med Airflow-genomventilation, som avslöjas av kromgallren på bakre takstolparna.
[b]Vit-grön vinnare[/b]
Efter att Lotus byggt en twin cam-motor med 1500:an som bas till sin nya sportbil Elan, såg Ford chansen att utveckla en tävlingsversion av Cortinan. Lotus Cortina kom 1963. Motorn gav 105 hk och bilen hade en annan bakaxel, med spiralfjädring och differentialhus i aluminium. Konstruktionen höll dock inte för rallypåfrestningarna eftersom A-länken upptill slet sönder diff-huset och Lotus Cortinan blev i stället framgångsrik banracingbil
Rally-satsningen koncentrerades därför på GT:n och den första segern kom i Safarirallyt 1964. I juni 1965 fick Lotus samma bakvagn som GT och effektövertaget (150 hk mot 120 i tävlingsutförande) gjorde den till en vinnarbil även i rallyskogen.
[b]På alla kontinenter[/b]
Förutom att Cortinan var ryggraden i Dagenham-fabriken under hela 1960- och 70-talet så byggdes modellen i många andra Ford-fabriker runt om i världen. I Europa producerades Cortinan även i Amsterdam, belgiska Genk och i Cork på Irland. Dessutom byggdes den i Australien och Sydafrika och i Sydkorea (!).
Cortinan fanns även med flera olika specialkarosser. Engelska Crayford byggde en cabriolet-version i drygt 50 exemplar, coupéstudien Cortina Saxon hade klara drag av den tidiga T-birden, och i Australien försökte man med en Fastback. Totalt såldes 1.010.090 exemplar av Mk I. Av dessa var 74.000 GT och knappt 3.000 Cortina Lotus.
[b]Kantigt modern och lönsam[/b]
Cortina Mk II presenterades i september 1966 med en modernt kantig kaross på samma bottenplatta, men med bredare spårvidd. Motorerna var 1300 och 1500 med automatlåda som tillval. I februari 1967 kom Estate-versionen och månaden efter var det dags för Lotus-Cortinan som nu kallades Twin Cam och gav 117 hk. Från årsmodell 1968 infördes nya motorer av crossflow-typ med femlagrad vevaxel. De var på 1300 och 1600 kubik och hade högre effekt, 53, 64 respektive 82 hk. Samtidigt kom kort växelspak även på DL.
En nyhet var lyxversionen 1600E (Executive) med träpaneler, sportinstrument, skålade stolar, GT-motor, Rostyle-fälgar och Lotus-fjädring. E-modellen används i branschen som ett lysande exempel på hur man skapar en attraktiv nischmodell som ger merförsäljning. Utan investeringar utvecklade man på några veckor en bil som såldes i nära 60.000 exemplar. 1600E var således en riktig ”bean counters dream”. (Fords ekonomer brukade förr ofta hånas för sin snålhet, dvs att ”räkna bönor”.)
[b]Ständiga förbättringar[/b]
Förbättringarna fortsatte ända till slutet. Från årsmodell -69 hade alla versioner kort växelspakspak till 1970 blev växelströmsgenerator blev standard. I september 1970 rullade den sista mk II:an av bandet i Halewood. Totalt byggdes 1.101.580 stycken under fyra år, varav 90.000 GT och 4.000 Twin Cam. Råast av Mk II:orna var Cortina Savage, en prestandaversion som byggdes i 440 exemplar av en privat verkstad med treliters V6-motor på 144 hk från Zodiac.
[b]Finlands mest sålda bil 1970[/b]
Cortinan är också en av två Fordar i modern tid som varit säljetta i Finland. Det inträffade 1970, under modellens storhetstid, då Mk II:an kom upp i hela 7.348 exemplar, knappt före VW Bubblan och med Fiat 600 på tredje plats. Ford kunde då även glädja sig åt Escorten på sjätte plats med 4.770 bilar. Första gången Ford toppade listorna var med Anglian 1963.
[b]70-talare med kurviga höfter [/b]
För att rationalisera verksamheten och öka lönsamheten gick Ford successivt över till gemensamma modellserier i Europa. Det började med Escorten 1968, fortsatte med Capri 1969, Cortina/Taunus 1970 och Consul/Granada 1972.
Hösten 1970 var det dags för Cortina Mk III som var utvecklad gemensamt med Taunus. Karosserna var dock inte identiska och även under huven fanns skillnader. Cortinan hade en mer utpräglad ”Coca-Cola-design” och behöll Kent-motorerna ytterligare några år i de enklare utförandena. GT och GXL fick däremot de nya Pinto-maskinerna och känns igen på sina dubbla strålkastare. GXL hade alltid vinyltak och GT:n framstolar med höga ryggstöd, precis som Taunus. I september 1973 fick alla versioner den nya moderna högre instrumentbrädan, samt Pinto-motorn och nya tätstegade växellådor i 1300 och 1600. Då introducerades även 2000E, med lyxigare inredning, vinyltak och dubbla Weber-förgasare. Totalt tillverkades 1.112.559 Cortina Mk III.
[b]Tyskarna tog kommandot[/b]
Hösten 1975 upphörde importen av Cortina i Finland till följd av rationaliseringar och som förberedelse för nya Taunus som kom ut på marknaden i början av 1976. I England genomfördes modelländringen först i september -76 då Cortina Mk IV började byggas. Den var då både tekniskt och utseendemässigt identisk med motsvarande Taunus och resultatet av tysk design. Under de kantiga linjerna fanns föregångarens mekanik i oförändrat skick och på kombin var det bara fronten som ändrades. GT-modellen ersattes av 2.0S och E-versionen blev Ghia. Till 1980 uppdaterades modellen igen, med ny front och större sidorutor.
[b]Säljetta tio gånger[/b]
Även den sista Cortina-generationen såldes i över en miljon exemplar. Den sista bilen byggdes 22 juli 1982. Efter semestern var det Sierror som rullade ut genom fabriksporten.
Sammanlagt blev det 4,3 miljoner bilar, varav 788.000 utanför England. Mk IV kan för övrigt ståta med modellens största motor. I Australien byggdes Cortinan med rak sexa på 4,1 liter.
Cortinan var storsäljare i England under hela sin livstid, men låg oftast tvåa efter BMC 1100/1300. Utom 1967 då Cortinan toppade statistiken efter modellbytet 1967. Mellan 1972 och 1981 var Cortinan örikets mest sålda bilmodell nio gånger och hade utvecklats till en institution både bland familjefäder och handelsresande.
Efterträdaren Sierra hade revolutionerande kilform, men under skalet fanns den beprövade mekaniken och bakhjulsdriften kvar.

[b]Cortina Made in Korea[/b]
En udda grej är att Cortina Mk II var sydkoreanska Hyundais första bil. Den byggdes på licens från november 1968 och tillverkningen leddes av en chef från BMC. Hösten 1969 utvidgade koreanerna med 20M P7B fram till juni 1973. Hyundai tillverkade även Cortina Mk IV och Granada II ända till slutet av 1985, trots att fabriken då redan haft egna modeller i tio år, börjande med Pony 1976. Cortinans bottenplatta låg även till grund för Hyundais egen modell Stellar som lanserades 1983, men vars motorer kom från Mitsubishi.
Cortina Mk III och IV licenstillverkades även i Filippinerna och Taiwan. Den gjordes även som pickup i Sydafrika, en modell som byggdes ända till 1988 då Sierra P100 tog över.

[b]Populär bil i musiken[/b]
Cortinan har blivit föremål för många popsånger. Mest känd är säkert ”Whish I had a grey Cortina” med Tom Robinson Band från 1978. Även Elton John sjöng om bilen i låten ”Made in England” 1995 där texten fortsätter ”...in a blue Cortina”. Två andra exempel är Saw Doctors med ”Red Cortina” och The Lambrettas med ”Cortina Mk II”.


Text & foto: Jonny Mattsson


* Hittade följande ironiska beskrivning i någon biltidning ifall det glädjer någon:

Att äga en engelsk bil:
23 % fixa elfel
23 % justera förgasare
23 % täta oljeläckage
23 % vänta på reservdelar
8 % klubbträffar, utställningar, utflykter, köra till jobbet och övrig problemfri körning.



Cortina DL 64, GT 65, GT 68, 1600E 69
Granada 2.8i Ghia 84, 2.8 Injection 82
Capri 2600RS replica projekt 69
Cortinaklubbens medlemsnummer 132
Creator of: www.Granada.fi
IP loggad Status: utloggad Profil Hemsida 
Nytt Inlägg Posta Svar

Software PBLang 4.67.16.a © 2002-2006 by Martin Senftleben & the PBLang-Team
Registrera dig för att göra inlägg ! Kontakta webmaster för att få upplåst registreríng av nya medlemmar.
Bild